Äntligen ett färdigt rum och äntligen ett sovrum!

P1750877P1750867

Vi har för första gången gjort ett projekt från start till mål istället för i minst tre etapper. Fördelarna med det är så klart stora, alla internflyttar och uppstarter och uppstädningar vi gjort har tagit mycket tid och en hel del har vi t o m gjort medan vi samtidigt bott i ett rum vilket är allt annat än effektivt. Men det är egentligen inget att hålla på att ångra för det finns orsaker till det som kan sammanfattas som LIVET.

Att göra en varsam renovering som vår och spara det som sparas kan innebär en väldig massa moment bl a eftersom man kan ha flera olika material i olika skick som behöver olika åtgärder. I vårt hus innebär det också en väldig massa städning och tvättning. Allt som ska målas bör ju vara rent och man vill också vara säker på att få bort gammal smutslukt. Men om man börjar ifrågasätta om det är värt besväret är det bara att påminna sig själv att det krävts decennier av utebliven vård för att en sån här insats ska behövas!

Det är alltså det största rummet på övervåningen vi gjort och som nu ska bli hela familjens sovrum. Tänkte beskriva vägg för vägg vad vi gjort:

Östra väggen ligger rakt fram när man kommer in och har ett stort fönsterparti. Vårt hus har plankstomme och vi har därför valt att täta och isolera det tidigare tomma utrymmet mellan plank och invändig panel i ytterväggarna. (Det är kattvindar åt både norr och söder så de får funka som isolering där.) Här har alltså den gamla råsponten plockats ner. Sedan har ny vindpapp satts upp och väggen har reglats upp igen. Isoleringen består av tunn linmatta. I rummen nere har vi reglat ut väggen lite extra och fyllt med cellulosalösull men här skippade vi det för att det är så liten yta och kändes därför inte värt besväret med att sala ut förnsterkarmen. Vi passade även på att lägga elslang i väggen, vissa gillar utvändig el men jag slipper det helst mest pga ger extra städning. Efter att råsponten kommit upp igen pappspändes väggen på nytt. Fönsterkarmen skrubbades och skrapades och slipades. Den blev till stora delar trären när all lös färg avlägsnats, och behövde därför målas tre gånger. Den gamla taklisten ersattes av en något bredare, för att hamna utanpå takets masoniteskivor. När taklisten kommit upp makulerades även den och målades senare ihop med taket. Fönsterfoder och golvlist tvättades och slipades innan de återmonterades och målades sedan två gånger.

Norra väggen hade gammal bågnande spännpapp med alltför många lager tapet för att tåla ett till. Den skars bort men vi lämnade ca en decimeter från foder och lister. På så vis kan man skarva där och har kvar något för klisterremsor att fästa vid. Var tvungen att dra loss några lager tapet och slipa den kvarlämnade pappen men det hade ändå tagit längre tid att lossa och sedan återmontera alla foder och lister för att spänna ny papp in bakom dem. På den här väggen blev det alltså en himla massa makulering eftersom vi skarvade den nya pappen över den gamla. På vissa ställen var den trasig och där har jag limmat fast lumppapp direkt på väggen för klisterremsorna att fästa på. När jag limmar papper på trä och puts blandar jag i gelatin i tapetklistret för att det ska bli tillräckligt starkt. Golvlist och fönsterfoder skrubbades, skrapades, slipades och målades två gånger på plats.

P1750826

Spännpappen bubblar sig men spänns upp igen när den torkar

P1750869

södra väggen sitter masonite. Jag gissar att all gammal papp och tapetlager finns kvar där under men dessutom hade bucklat sig redan på 40-talet, och att man därför satte över masonite även här i samband med att masoniten sattes upp i taket och på väggarna i hallen. Masonite är ett utomordentligt underlag så den fick sitta kvar. Jag makulerade dock skarvarna och hoppas på så vis undvika att tapeten spricker där, som den gamla tapeten hade gjort. Det var bara ett lager tapet ovanpå och den drogs bort där den var lös och kanterna slipades ner lite. Hade vi tänkt måla borde det gjorts noggrannare men nu skulle det ju tapetseras med en stormönstrad, kraftigt präglad tapet.

Västra väggen upptas nästa helt av kakelugn och två dörrar. Här har vi tagit bort en del lös tapet men lämnat det mesta trots att pappen var mycket bucklig. Det syns inte på så små ytor och känns bra att lämna lite spår även från husets tidigaste historia. Jag häftade fast den mot väggen och täckte med papp som jag limmade i kanterna. Den gamla taklisten fick sitta kvar här och makulerades om.
Murstockens puts var ganska skadad på ena sidan så där har jag lagat den i ett par steg. Först knackade jag bort allt löst med lite marginal, sedan ett lager med grövre kalkputs, sedan ännu ett som jag lät torka lite och sen ”toppade” med finkornigt putsbruk som jag skurade ihop med den gamla putsen. Blev nästan osynligt! Sedan täckte jag skarven mellan puts och papp med först gasbinda limmad med starkare lim och sedan makulatur, och sedan tapet. Och så även här skrubbning, slipning och målning av dörrfoder och -karm.

Taket har alltså täckts med masonite nån gång i tiden. Det rivs en himla massa masonite och det tycker jag är synd. Efter att ha gjort några tak, ja faktiskt alla utom övre hallen nu äntligen, så är min målsättning att göra så lite som möjligt i tak. Dessutom tycker jag helt enkelt det här är snyggt. Så det behövde ”bara” tvättas tre gånger (av Johan) och målas två. Valde för en gångs skull den lätta vägen i form av Colorama Natura takfärg som tillverkas av fantastiska Färgbygge, och är mycket nöjd. Lättmålad, dryg och vacker, miljö- och hälsovänlig, kan det bli bättre!

P1750881

Tapetsering

Efter allt detta dags för tapetsering! Och då hade jag inte gjort det lätt för mig, utan valt en vacker gammal tapet tryckt på 40-talet till min första tapetsering på 20 år… Det förstod jag inte riktigt när jag köpte den utan fick upptäcka att den besitter alla egenskaper en tapet kan ha för att bli så svårhanterad som möjligt.Jag hade faktiskt inga problem med att den skulle vara skör som jag läst, men det kanske beror på att jag har stor pappersvana och ingen non-vowen-vana? Vi hade även ofantlig tur att det blev minimalt med spill! Eller så är det så att tapeter från 30-40-tal har mönster anpassade till takhöjder vanliga under samma tid?

Svåra grejer med vackra gamla tapeter:

  • Kraftig prägling – innebär att man måste vara väldigt lätt på handen, om man råkar platta till tapeten för mycket på vissa ställen förlorar den en av dimension, det ger också upphov till en störande nyansskillnad när de upphöjda delarnas ljusreflektion inte förekommer (syns till vänster om fönstret där jag hade svårt att få kanten att fastna).
  • Vattenlöslig färg – säger väl sig självt kanske? Man kan såklart inte använda svamp men det funkar inte ändå pga förra punkten. Man måste även vara väääldigt försiktig med tapetklistret. Vilket i sin tur kan göra det svårt att få den att fästa när den även är krafig och präglad.. 
  • Stort tryck i hela tapetens bredd 53 cm rapport – egentligen inte så svårt att hantera om man gör så att man skär till en våd i taget. Dessutom verkade ju mönstret nästan anpassat till vår 20-talstakhöjd. Men en nackdel är att det blir väldigt mycket svinn om man använder det ”vanliga” sättet att få perfekta hörn (kan inte förklara, googla!). Det kan även vara värt att tänka till en gång extra var man vill bryta mönstret i överkant, och var, vilket jag inte lyckades riktigt med. Så nu får jag leta bård!

En sådan här papperstapet fungerar som bäst på spännpapp. De sväller och krymper på samma sätt och jag fick inte minsta lilla veck eller bubbla på spännpappen, vilket jag däremot inte lyckades undvika helt på den stummare masoniten. Med en tapet som i sig är stummare, och inte lika känslig för mycket lim, vatten eller bearbetning, är nog inte denna stumhet en nackdel på samma sätt. Trots en del missar blev slutresultatet mycket vackert och nästa gång jag tapetserar kommer det gå som en dans!

P1750827 2

Kantskärningen tog en del tid men var egentligen inte svårt

 

Annonser

Tadelaktens uppgång och nedfall

Det är några som undrat hur det gick med vår tadelaktputsning och tyvärr är anledningen att rapporten dröjt att det inte gick så bra. Ganska fort efter att den blivit klar för ca 1,5 år sen blev det tydligt att det krackelerade och lossade från underlaget på flera ställen. Sen fick det gå ett helt år av sporadiskt felsökande och funderingar på åtgärder, innan jag gjorde ett nytt försök, nu på endast en vägg, i höstas. Det verkar ha funkat betydligt bättre så här kommer do´s and dont´s. Den som lider av lika långt gången hybris som jag och funderar på att ge sig på tadelakt själv är mycket välkommen att höra av sig för ännu mer detaljerade redogörelser!

Det fanns många olika åsikter om vad som gått fel kan man säga, många var inne på att den underliggande kalkputsen skulle vara för svag. Även om det är en generell regel att inte lägga ett starkare bruk på ett svagare har jag aldrig riktigt trott på det, eftersom denna i sin tur sitter på cementmurad leca som knappast låter kalkputsen röra sig nåt vidare. Däremot har vi insett att det kalkbruk vi använt är mycket magert, dvs innehåller väldigt lite bindemedel, vilket försäljaren tyvärr inte var det minsta tydlig med. Det har ju inneburit en ganska porös sandig yta och jag visste med mig att jag inte varit jättenoga med att borsta bort löst material. Under mitt grubblande insåg jag också att jag nog slarvat med den första bearbetningen, vilket borde ha kunnat leda till sämre komprimering och orsakat sprickor vid torkningen. OBS! Det första och största misstaget var att inte ha tillräckligt med tid och sinnesro, det MÅSTE man ha med tadelakt!

Tack vare sociala medier och byggnadsvårdsföreningen (gå med!) fick jag telefonkontakt med Henrik Nilsson, murare i Skåne som tog sig tid att diskutera mina funderingar och, bäst av allt såklart, gav konkreta förslag på lösningar! Mycket imponerad av folk som kombinerar stort teoretiskt och praktiskt kunnande som han, och dessutom orkar dela med sig. Alltså många hade ju kunnat tycka att jag var en jäkla kaxig amatör som fick skylla mig själv… I samma veva fick jag också äntligen kontakt med David på Deco material som var inne på samma spår.

Den första lösningen att prova blev upprepad kalkvattning av putsen för att binda upp ytan, och att lägga mer tid och kraft på bearbetning av det första lagret tadelakt. Pga den konstanta bristen på just tid och sinnesro nöjde jag mig med att göra den väggen där duscharmaturen sitter först och sedan utvärdera. Så skedde och vi har sedan dess använt duschen trots att det alltså är endast kalkputs på andra väggen och cement på golvet. OBS! Vi är inte storduschare och har ju byggt i oorganiska material. Nu ett halvår senare verkar detta försök ha blivit om inte världsbäst så helt adekvat! Det är intressant att se hur vattendropparna stannar kvar på tadelaktytan. Kalkputsen suger istället upp allt, men torkar sedan upp igen. Funderar faktiskt lite på om det inte skulle funka att ha kalkputsen som den är… men tadelakten är lite snyggare, även när den är gjord av en klantig amatör 🙂

Den andra väggen och golvet i duschhörnet ska jag göra någon gång framöver när det är lättare att sköta hygienen utomhus, jag kan avsätta tillräckligt med tid och ha barnen utlokaliserade (kan alltså dröja). Då ska jag göra ett steg-för-steg-inlägg fullspäckat med detaljerade redogörelser för mina misstag och förhoppningsvis framgångar.

Ljusförhållandena är svåra och jag har fortfarande inte lärt mig kameran, faktiskt ser det bättre ut i verkligheten!

Som sagt snyggare i verkligheten men skarvarna kommer vi ju inte ifrån. Skulle inte ett proffs ha accepterat men för en hemmapulare känns det ok!

Det här måste såklart fixas, men inte bestämt mig för hur stora ytor som ska rivas och om de ska få ny tadelakt eller nåt annat

Det här verkar i alla fall funka som det ska. En del sprickor är ok men vissa tror jag är för ”genomgående”. Det oroar mig dock inte pga fuktsäker underliggande konstruktion.

Om spackling

Mellan de stora projekten (massugn, balkonginbyggnad, få barn, avsluta miljon-projekt på jobbet) försöker jag göra småprojekt också, dels för att alla steg leder framåt och för tillfredsställelsen att kunna pricka av dem när de stora framstegen låter vänta på sig. (Ett mer negativt sätt att uttrycka det är att även små skitgrejer kan stå i vägen för just sådana framsteg.)

Ett exempel är de fula springorna som blev när vi salade på fönster och satte tillbaka foder i rummen på nedervåningen. Jag är inte någon fanatisk springmotståndare men de här var verkligen fula p g a sporadiska limrester mm. Så då har jag funderat i ca två år på vad jag ska göra åt detta, istället för att måla färdigt fodren… Linoljespackel är så himla kletigt och liknar inte alls det spackel som satt där sen innan, så jag tänkte att det MÅSTE finnas ett annat sätt. Och nu har jag nog hittat det!

Nämligen: valfri linoljeemulsionsfärg, blanda i pimpstensmjöl (ska även testa med krita). Det skulle säkert gå att blanda till detta från grundingredienser men jag har inte hittat något bra recept på sådan färg och inte haft tid att experimentera. Egentligen är det väl samma ingredienser som i ett linoljespackel men med mindre andel olja, gissar jag. Jag gjorde ett litet test i augusti, en av de fuktigaste perioderna, och nu till våren har det bara blivit en riktigt hårfin spricka som t o m linoljefärg kan fylla. Succé!

…och i vårmorgonsol

spacklat nederst, ospacklat ovanför

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom att jag snabbt spacklar igen alla dessa springor, har jag spacklat alla springor i halltaket (tog bara ca tre timmar extra), och dessutom spacklade jag på det på murstockarna vars yta består av ny och gammal kalkputs, tapetrester, nåt som kan vara linoljefärg på just ett liknande spackel och även en släng av alkydfärg. Återigen succé! Som extra bonus har jag äntligen lyckats göra något under rätt årstid. Tips: när dörrarna slutar kärva på våren är det dags för spackling (och spontmålning om man inte gjorde det innan man satt upp panelen).

Ok vitt är ju inte så poppis i byggnadsvårdsvärlden men den rosa väggfärgen mår faktiskt bättre och bättre ju mer vitt den omges av

Ytan blir eventuellt lite för ”gipsaktig” men det kan lätt åtgärdas, målas eller tapetseras över senare

Ser ni gliporna? Nä just det!

I hallen fortsätter jag med att klistra lumppapp på väggarna

I rosa rummet tar Johan och Bertil äntligen tag i att slipa de slitna, nikotingula fodren.

Ny köksspis del 1 – eldstaden

Jag tillhör inte vedspisens vänner, utan har från början haft planer på att byta ut den mot nåt mer anpassat till det liv vi lever idag. Den var säkerligen ett fantastiskt framsteg på sin tid och fungerar fortfarande nöjaktigt för många, men om man inte har möjlighet att gå hemma och elda en liten pinne i taget om dagarna men däremot har tillgång till el för matlagning så nej, ej optimalt. Särskilt inte i ett permanentboende som värms av just eldning och direktverkande el. Här behövdes något med möjlighet att elda större brasor och hålla värmen åtminstone över en arbetsdag eller en natt. Eftersom vi inte har något s k stort lantkök utan ett ganska litet typiskt egnahemskök så gärna också yteffektiv. Till slut föll valet på en s k finsk massugn (typ, vår är egentligen för liten för att räknas som sådan), och så kunde fas 1 i bytet inledas; att snärja Sveriges ende (?) massugnsmurare Johannes Riesterer. Jag skulle kunna skriva ett gäng underhållande inlägg endast om denna jakt och den känslomässiga berg-och-dalbana den innebar.. men bloggtiden är begränsad av numera två barn, jobb, själva renoveringen och en utmattningsdepression (bättre nu) så jag går direkt in på bygget som kom igång i september 2016!

Johannes hade varit här och kikat i april och vi hade en ungefärlig plan hur ugnen skulle utformas. En stor fördel med murade ugnar är att de kan utformas fritt. Vi ville t ex vända eldluckan åt ett annat håll vilket innebär att anslutning till rökkanalen hamnade på eldstadens sida: svårt att lösa på den begränsade ytan med t ex en kökspanna. Utöver det ville vi maxa värmelagringsförmågan, dvs massan, gärna få en viss värmespridning till hallen från ugnens baksida, och så ville vi så klart att det skulle blir snyggt.

Jag tror att vi gjorde en lite noggrannare skiss när Johannes+1 kom hit och började, men att den slutgiltiga formen bestämdes genom att vi la ut tegelstenar på golvet (se nedan). Första passet gick åt till att mura upp själva ugnen. Även den invändiga utformningen som avgör hur rökgaserna ska röra sig för att värma upp teglet så effektivt som möjligt bestämdes där och då utifrån förutsättningarna, till skillnad från kakelugnar där alla är i stort sett likadana inuti. Nedan byggbilder för den intresserade. Det är inte så vackert så skippa det annars 🙂 kommer kanske såna i kommande inlägg!

20160914_181402

Så här mycket grejer behöver man.

 

Kaseinfärg på kalkputs

Något jag blir mer och mer intresserad av är färg. Och då menar jag inte främst kulör, utan färg i sin korrekta betydelse 🙂 Linoljefärg, slamfärg och äggoljetempera är ju vedertagna inom byggnadsvården och det finns även färdiga emulsions, kasein- och naturhartsfärger att få tag på. En del tillverkare har satsat särskilt på att producera färger som är lika lättanvända som moderna plastfärger, men mindre miljöbelastande och med färre hälsoeffekter. De har tyvärr inte riktigt slagit och när man börjar undra varför är det väldigt svårt att missa kapitalets finger i det spelet…

Roligast av allt är att blanda sin egen färg och att lära sig förstå vad som passar till vad och varför, och hur man kan justera färgens egenskaper för sitt syfte. Jag har bara nyss börjat och har inte så mycket tid, så jag har inte kommit jättelångt i mina självstudier… men när jag äntligen skulle måla kalkputsen i groventrén tog jag mig tid. Jag ville ha en tvättbar färg som jag kunde pigmentera ganska fritt, inte riskera förtvålning pga att putsen är starkt basisk och helst skulle den bestå av ingredienser jag inte behövde skaffa enbart till detta projekt. Efter att jag frågat i lite olika sociala medier bestämde jag mig för att testa kaseinfärg, som jag varit nyfiken på ett tag och som borde passa perfekt. Så här gjorde jag;

Jag började med att läsa på så mycket jag kunde (mest matnyttig är Arja Källboms rapport http://craftlab.gu.se/digitalAssets men jag hittade även t ex ett gammalt inscannat ex av Skånska Gårdar från förra seklet). Jag valde ett recept att utgå från och sen testade jag olika limstyrka, pigmentblandningar och volymer under ett par dagar innan jag gjorde på riktigt. Jag testade på själva väggen jag skulle måla men man kan också göra som följer: Limvattna en bit papp och stryk upp färgprovet, torka med hårfön. Smiter det eller konstrar det på annat sätt? justera!
Målet är alltså att det ska täcka på en strykning och bli vattenfast.

Provkarta under bänknivå

Provkarta under bänknivå

RECEPT

Jag valde ett recept på 5 delar kesella och 1 del kalkpasta för att dessa ingredienser var lättast att få tag på. Köpte 1,5 kg 0,5 % kesella vilket räckte till både experiment och 12 kvadratmeter färdig vägg, och blandade ihop en pasta av murkalk E.

Steg 1. Limvattning

500 g kesella 100 g kalkpasta
rör ihop, blir 600 g lim
+ 2400 g vatten

-> limvatten 20% som räckte väl till 12 kvadratmeter. Putsen slutade nästan helt “grusa” och damma.

Nästa dag (fast hade nog räckt med ett par timmar):

Steg 2. Själva målningen

1, 2 kg krita (foderkrita för häst från lantbutik)+
0,4 kg titandioxid,
blötlagt sedan dagen innan i 1 kg vatten, rördes ihop och späddes med ytterligare ca 0,5 kg vatten till filaktig konsistens.Pigmentering på fri hand med kimrök, gulbrun umbra, gul ockra, lite kromoxid, titangult mm. Jag använde pigment från Av Jord och Färgbygge (som bl a tillverkar kaseinfärg), pigment som uppges vara kalkäkta och sådana som finns nämnda i Arjas studie, för jag tänkte att de borde funka. Titangult som jag ändå var lite osäker på blandade jag i liten mängd färg och testade innan jag tillsatte dem i hela färgvolymen.Alla pigment blandades ut noggrant med samma vikt vatten innan jag blandade ner dem i den stora hinken. Färgen ljusnar mycket när den torkar. Jag hade sparat lite av en pigmentblandning som jag tyckte blev lagom mörk efter torkning från mina försök innan och jämförde med den. När jag var nöjd med pigmentblandningens kulör var den uppe i ca. 3,4 kg.Blandade sedan till lite färg i taget (för att kunna spara överbliven pigmentblandning), genom att tillsätta 20 % kaseinlim, t ex 800 g pigmentblandning 200 g kaseinlim Det blev ca. 0,5 kg pigmentblandning över.

Lite slabbigt blir det, ska bli skönt när vi kan sätta tillbaka diskbänken i groventrén

Torrpigment, våg, många hinkar och burkar, vispar, skedar och slickepott. Lite slabbigt blir det, så ska bli skönt när vi kan sätta tillbaka diskbänken i groventrén.

Färgen ströks med bred naturborstpensel, vått i vått. Den var väldigt lättstruken, stänkte eller droppade inte och täckte på en strykning. Jag maskerade inget, för färgen är bara att torka bort på målat trä, plast och metall om man inte väntar alltför länge.

Efter ett par timmar var väggen torr och kritade knappt, efter några dagar inte alls.

Sparsam maskering min vana trogen

Sparsam maskering min vana trogen

Ljus, när man målar, sen blir den mörk och sen ljus igen.

Ljus, när man målar, sen blir den mörk och sen ljus igen.

Steg 3. Stänkmålning

Blandade tre olika färger med samma limstyrka, en bara titandioxid, en kimrök och en Av Jords 20 december, som jag stänkte på väggen med lite björkris jag knöt ihop. De svarta och röda stänken smetade fortfarande lite efter över en vecka tyvärr.

Fick höra sedan att “fulltoner dvs svart, rött, grönt, blått osv kräver oftast extra mycket bindemedel, snarare 25 % bindemedelstillsats av totalen.” Det borde jag egentligen ha tänkt på för det är samma med äggoljetempera, och jag borde såklart ha testat ut limstyrkan även på dessa färger men fick lite bråttom och blev lite slarvig. Väldigt onödigt för det tar inte lång tid att göra en testblandning, torka med hårfön och se om den funkar.

Menmen!
Efter ett tag strök jag väggen med gelatinvatten, 10 vikt% gelatin utblandat i varmt vatten. Den blev då helt vattenfast (även stänken) och lite glatt så det passar ju väldigt bra i en groventré. Jag funderar nu på om man inte skulle kunna göra själva färgen på gelatin, det borde ju bli en hudlimfärg…
p1740852
p1740482

Foga tegelgolv

Ett par veckor senare är det dags för fogning. Fast jag väntade två månader för säkerhets skull.. hrm.

Jag blandade fogbruk av samma kalk som sättbruket; NHL 3,5 från Målarkalk, i samma proportioner men med mindre dimension på sanden, 0-2 mm. Det finns minst två sätt att göra det på, antingen ha ett extra löst som man spritsar i fogarna eller drar över, men då blir det mycket bruk kvar på stenen som måste syras bort, efter vad jag förstår. Jag valde istället det andra sättet med torrt bruk som man borstar ner i springorna och trycker till. När man sen tvättar av det som ändå hamnar på stenen fuktar man ju upp bruket, vet inte om det spelar nån roll men det känns liksom bra…

Vi har tänkt behandla och rengöra golvet med olivsåpa, så innan jag började fogningen försökte jag mäta stenarna med såpa, för att det inte ska bli fullt med bruk i porerna. Direkt efteråt såg det rätt kalkigt ut men nöttes bort rätt fort så verkar som det funkade!

p1740521

Såpning med såpvatten och fast såpa som jag gnuggade mot stenen

Eftersom jag gjorde smalare fogar än rekommenderat, för att det är snyggt, blev det hela rätt pilligt. Jag fick peta ner bruk i en del springor med både händer och en grillpinne (fogsleven låg dock oanvänd), men efter ett tag fick jag upp farten hyfsat och med diskhandskar på klarade sig händerna fint. Bearbeta kalkbruk med händerna är annars ingen höjdare, det är som att slipa av dem med sandpapper och kalk är väldigt uttorkande. Om man sen tvättar sig med såpa blir det nåt slags reaktion så de typ fräts sönder.. ja jag har provat så ni kan skippa det!

Strö ut smuligt bruk runtom

Strö ut smuligt bruk runtom

Tryck ner i fogarna med

Tryck ner i fogarna med

ogslev/fogpinne/valfri annan pinne/händer/

Borsta ner i fogen och bort från stenens yta. tryck ner och släta till med fogslev/fogpinne/valfri annan pinne/händer/

Borsta ner i fogen och bort från stenens yta. tryck ner och släta till med f

Torka av stenen

Torka av stenen

p1740530

Exakt så här mycket bruk blev det kvar!

Lägga tegelgolvet, som ett proffs!(?)

..eller som jag tror att de skulle kunna göra i alla fall. Jag försöker skriva ner lite praktiska grejer som jag själv hade svårt att googla mig fram till! Om du inte är en amatör som tänkt lägga tegelgolv själv för första gången är nog inte det här inlägget särskilt intressant 🙂

Bruk

Det går åt ganska mycket bruk så tur att jag beställde lite mer kalk än jag tänkt från början. Jag köpte NHL 3,5 från Målarkalk, och så köpte vi två högar sand, natursand 0-4 mm till sättbruket och 0-2 mm till fogbruket. Jag blandade proportionera 1:2,5, lite vatten först och sen mer tills det var lagom. Det är väldigt lätt att blanda i för mycket vatten så bättre att ta lite lite från början och testa. Det är skönt att ha murat och putsat lite innan och veta att man t ex kan anpassa konsistens på bruket ganska fritt utan att påverka slutresultatet. Även vid vanlig murning bör man ha ett bruk som det är lätt trycka ner sten i till rätt nivå men som inte trycks undan av stenens egen vikt. I det här sammanhanget var det en väldigt viktig framgångsfaktor.

Kapning

Jag har tyvärr blivit rädd för powertools sen jag sågade mig i fingret för ett år sedan, jag ska ta tag i det någon gång men den här gången fick Johan sköta det mesta av nödvändig kapning.. Vi använde vinkelslip med stenklinga. Om man behöver kapa mer har jag förstått att en elektriskt kakelkap kan vara en god investering.

Förarbete

Jag dammsög och våttorkade golvet först, damm är inte bra för vidhäftningen. Flytspackel är nog egentligen lite för slätt, men vidhäftningen behöver inte bara jättestark eftersom golvet liksom bildar en kaka, så jag tänkte det skulle gå bra. Och det gjorde det bara jag inte slarvade med ”lagd sten ligger”.

Montera golvbrunn

Ja här måste ni nog googla lite själva.. själva golvbrunnen sitter fastgjuten i golvet, och så sitter en klinkerram (om man ska ha ett golv med raka linjer och inte runda) i golvhöjd och mellanrummet fyller man med bruk. Jag gjorde som så att jag kladdade på massa bruk runt runt golvbrunnen, la dit ramen, justerade in den mha mina tre vattenpass och avlägsnade för hand bruket som trycktes ut. Glasklart va…?

p1740386

p1740394

Själva läggningen

Ja.. sen fuktade jag golvet, la mycket bruk på stenen, lite på golvet, la dit den och justerade den direkt. Man kan inte hålla på att trixa mer än direkt för då kommer stenen lossna senare. Det var rätt trixigt att få till fallet mot golvbrunnen, men man får upp snitsen efter ett tag. Och sen är det inte svårt. Och har man ingen golvbrunn att anpassa sig till gör det ju inget alls om det är lite ojämnt. Tegel är ett förlåtande material! Visst finns det en bild av slutresultatet i min årskrönika/rundtur.. Det här hände alltså i höstas.

Jag försökte göra ett bildspel men det blev ett galleri?

p1740382

Sen är det bara att kämpa på!