Äntligen ett färdigt rum och äntligen ett sovrum!

Vi har för första gången gjort ett projekt från start till mål istället för i minst tre etapper. Fördelarna med det är så klart stora, alla internflyttar och uppstarter och uppstädningar vi gjort har tagit mycket tid och en hel del har vi t o m gjort medan vi samtidigt bott i ett rum vilket är allt annat än effektivt. Men det är egentligen inget att hålla på att ångra för det finns orsaker till det som kan sammanfattas som LIVET.

Att göra en varsam renovering som vår och spara det som sparas kan innebär en väldig massa moment bl a eftersom man kan ha flera olika material i olika skick som behöver olika åtgärder. I vårt hus innebär det också en väldig massa städning och tvättning. Allt som ska målas bör ju vara rent och man vill också vara säker på att få bort gammal smutslukt. Men om man börjar ifrågasätta om det är värt besväret är det bara att påminna sig själv att det krävts decennier av utebliven vård för att en sån här insats ska behövas!

Det är alltså det största rummet på övervåningen vi gjort och som nu ska bli hela familjens sovrum. Tänkte beskriva vägg för vägg vad vi gjort:

Östra väggen ligger rakt fram när man kommer in och har ett stort fönsterparti. Vårt hus har plankstomme och vi har därför valt att täta och isolera det tidigare tomma utrymmet mellan plank och invändig panel i ytterväggarna. (Det är kattvindar åt både norr och söder så de får funka som isolering där.) Här har alltså den gamla råsponten plockats ner. Sedan har ny vindpapp satts upp och väggen har reglats upp igen. Isoleringen består av tunn linmatta. I rummen nere har vi reglat ut väggen lite extra och fyllt med cellulosalösull men här skippade vi det för att det är så liten yta och kändes därför inte värt besväret med att sala ut förnsterkarmen. Vi passade även på att lägga elslang i väggen, vissa gillar utvändig el men jag slipper det helst mest pga ger extra städning. Efter att råsponten kommit upp igen pappspändes väggen på nytt. Fönsterkarmen skrubbades och skrapades och slipades. Den blev till stora delar trären när all lös färg avlägsnats, och behövde därför målas tre gånger. Den gamla taklisten ersattes av en något bredare, för att hamna utanpå takets masoniteskivor. När taklisten kommit upp makulerades även den och målades senare ihop med taket. Fönsterfoder och golvlist tvättades och slipades innan de återmonterades och målades sedan två gånger.

Ny vindpapp, reglar och el

Ny råspont

Makulerad taklist och påbörjad takmålning

Inredning återstår

Norra väggen hade gammal bågnande spännpapp med alltför många lager tapet för att tåla ett till. Den skars bort men vi lämnade ca en decimeter från foder och lister. På så vis kan man skarva där och har kvar något för klisterremsor att fästa vid. Var tvungen att dra loss några lager tapet och slipa den kvarlämnade pappen men det hade ändå tagit längre tid att lossa och sedan återmontera alla foder och lister för att spänna ny papp in bakom dem. På den här väggen blev det alltså en himla massa makulering eftersom vi skarvade den nya pappen över den gamla. På vissa ställen var den trasig och där har jag limmat fast lumppapp direkt på väggen för klisterremsorna att fästa på. När jag limmar papper på trä och puts blandar jag i gelatin i tapetklistret för att det ska bli tillräckligt starkt. Golvlist och fönsterfoder skrubbades, skrapades, slipades och målades två gånger på plats.

Före makulering till vänster, före spännpapp till höger

Lumppapp limmad på väggen under den trasiga spännpappen

Spännpappen bubblar sig men spänns upp igen när den torkar

På södra väggen sitter masonite. Jag gissar att all gammal papp och tapetlager finns kvar där under men dessutom hade bucklat sig redan på 40-talet, och att man därför satte över masonite även här i samband med att masoniten sattes upp i taket och på väggarna i hallen. Masonite är ett utomordentligt underlag så den fick sitta kvar. Jag makulerade dock skarvarna och hoppas på så vis undvika att tapeten spricker där, som den gamla tapeten hade gjort. Det var bara ett lager tapet ovanpå och den drogs bort där den var lös och kanterna slipades ner lite. Hade vi tänkt måla borde det gjorts noggrannare men nu skulle det ju tapetseras med en stormönstrad, kraftigt präglad tapet.

Västra väggen upptas nästa helt av kakelugn och två dörrar. Här har vi tagit bort en del lös tapet men lämnat det mesta trots att pappen var mycket bucklig. Det syns inte på så små ytor och känns bra att lämna lite spår även från husets tidigaste historia. Jag häftade fast den mot väggen och täckte med papp som jag limmade i kanterna. Den gamla taklisten fick sitta kvar här och makulerades om.
Murstockens puts var ganska skadad på ena sidan så där har jag lagat den i ett par steg. Först knackade jag bort allt löst med lite marginal, sedan ett lager med grövre kalkputs, sedan ännu ett som jag lät torka lite och sen ”toppade” med finkornigt putsbruk som jag skurade ihop med den gamla putsen. Blev nästan osynligt! Sedan täckte jag skarven mellan puts och papp med först gasbinda limmad med starkare lim och sedan makulatur, och sedan tapet. Och så även här skrubbning, slipning och målning av dörrfoder och -karm.

Taket har alltså täckts med masonite nån gång i tiden. Det rivs en himla massa masonite och det tycker jag är synd. Efter att ha gjort några tak, ja faktiskt alla utom övre hallen nu äntligen, så är min målsättning att göra så lite som möjligt i tak. Dessutom tycker jag helt enkelt det här är snyggt. Så det behövde ”bara” tvättas tre gånger (av Johan) och målas två. Valde för en gångs skull den lätta vägen i form av Colorama Natura takfärg som tillverkas av fantastiska Färgbygge, och är mycket nöjd. Lättmålad, dryg och vacker, miljö- och hälsovänlig, kan det bli bättre!

Tapetsering

Efter allt detta dags för tapetsering! Och då hade jag inte gjort det lätt för mig, utan valt en vacker gammal tapet tryckt på 40-talet till min första tapetsering på 20 år… Det förstod jag inte riktigt när jag köpte den utan fick upptäcka att den besitter alla egenskaper en tapet kan ha för att bli så svårhanterad som möjligt.Jag hade faktiskt inga problem med att den skulle vara skör som jag läst, men det kanske beror på att jag har stor pappersvana och ingen non-vowen-vana? Vi hade även ofantlig tur att det blev minimalt med spill! Eller så är det så att tapeter från 30-40-tal har mönster anpassade till takhöjder vanliga under samma tid?

Svåra grejer med vackra gamla tapeter:

• Kraftig prägling – innebär att man måste vara väldigt lätt på handen, om man råkar platta till tapeten för mycket på vissa ställen förlorar den en av dimension, det ger också upphov till en störande nyansskillnad när de upphöjda delarnas ljusreflektion inte förekommer (syns till vänster om fönstret där jag hade svårt att få kanten att fastna).
• Vattenlöslig färg – säger väl sig självt kanske? Man kan såklart inte använda svamp men det funkar inte ändå pga förra punkten. Man måste även vara väääldigt försiktig med tapetklistret. Vilket i sin tur kan göra det svårt att få den att fästa när den även är krafig och präglad.. 
• Stort tryck i hela tapetens bredd 53 cm rapport – egentligen inte så svårt att hantera om man gör så att man skär till en våd i taget. Dessutom verkade ju mönstret nästan anpassat till vår 20-talstakhöjd. Men en nackdel är att det blir väldigt mycket svinn om man använder det ”vanliga” sättet att få perfekta hörn (kan inte förklara, googla!). Det kan även vara värt att tänka till en gång extra var man vill bryta mönstret i överkant, och var, vilket jag inte lyckades riktigt med. Så nu får jag leta bård!

En sådan här papperstapet fungerar som bäst på spännpapp. De sväller och krymper på samma sätt och jag fick inte minsta lilla veck eller bubbla på spännpappen, vilket jag däremot inte lyckades undvika helt på den stummare masoniten. Med en tapet som i sig är stummare, och inte lika känslig för mycket lim, vatten eller bearbetning, är nog inte denna stumhet en nackdel på samma sätt. Trots en del missar blev slutresultatet mycket vackert och nästa gång jag tapetserar kommer det gå som en dans!

Mot taket kapade jag vartefter mha linjal penna och sax

Många små klipp för att passa mot fönsterlisten

Kantskärningen tog en del tid men var egentligen inte svårt

 

Tadelaktens uppgång och nedfall

Det är några som undrat hur det gick med vår tadelaktputsning och tyvärr är anledningen att rapporten dröjt att det inte gick så bra. Ganska fort efter att den blivit klar för ca 1,5 år sen blev det tydligt att det krackelerade och lossade från underlaget på flera ställen. Sen fick det gå ett helt år av sporadiskt felsökande och funderingar på åtgärder, innan jag gjorde ett nytt försök, nu på endast en vägg, i höstas. Det verkar ha funkat betydligt bättre så här kommer do´s and dont´s. Den som lider av lika långt gången hybris som jag och funderar på att ge sig på tadelakt själv är mycket välkommen att höra av sig för ännu mer detaljerade redogörelser!

Det fanns många olika åsikter om vad som gått fel kan man säga, många var inne på att den underliggande kalkputsen skulle vara för svag. Även om det är en generell regel att inte lägga ett starkare bruk på ett svagare har jag aldrig riktigt trott på det, eftersom denna i sin tur sitter på cementmurad leca som knappast låter kalkputsen röra sig nåt vidare. Däremot har vi insett att det kalkbruk vi använt är mycket magert, dvs innehåller väldigt lite bindemedel, vilket försäljaren tyvärr inte var det minsta tydlig med. Det har ju inneburit en ganska porös sandig yta och jag visste med mig att jag inte varit jättenoga med att borsta bort löst material. Under mitt grubblande insåg jag också att jag nog slarvat med den första bearbetningen, vilket borde ha kunnat leda till sämre komprimering och orsakat sprickor vid torkningen. OBS! Det första och största misstaget var att inte ha tillräckligt med tid och sinnesro, det MÅSTE man ha med tadelakt!

Tack vare sociala medier och byggnadsvårdsföreningen (gå med!) fick jag telefonkontakt med Henrik Nilsson, murare i Skåne som tog sig tid att diskutera mina funderingar och, bäst av allt såklart, gav konkreta förslag på lösningar! Mycket imponerad av folk som kombinerar stort teoretiskt och praktiskt kunnande som han, och dessutom orkar dela med sig. Alltså många hade ju kunnat tycka att jag var en jäkla kaxig amatör som fick skylla mig själv… I samma veva fick jag också äntligen kontakt med David på Deco material som var inne på samma spår.

Den första lösningen att prova blev upprepad kalkvattning av putsen för att binda upp ytan, och att lägga mer tid och kraft på bearbetning av det första lagret tadelakt. Pga den konstanta bristen på just tid och sinnesro nöjde jag mig med att göra den väggen där duscharmaturen sitter först och sedan utvärdera. Så skedde och vi har sedan dess använt duschen trots att det alltså är endast kalkputs på andra väggen och cement på golvet. OBS! Vi är inte storduschare och har ju byggt i oorganiska material. Nu ett halvår senare verkar detta försök ha blivit om inte världsbäst så helt adekvat! Det är intressant att se hur vattendropparna stannar kvar på tadelaktytan. Kalkputsen suger istället upp allt, men torkar sedan upp igen. Funderar faktiskt lite på om det inte skulle funka att ha kalkputsen som den är… men tadelakten är lite snyggare, även när den är gjord av en klantig amatör 🙂

Den andra väggen och golvet i duschhörnet ska jag göra någon gång framöver när det är lättare att sköta hygienen utomhus, jag kan avsätta tillräckligt med tid och ha barnen utlokaliserade (kan alltså dröja). Då ska jag göra ett steg-för-steg-inlägg fullspäckat med detaljerade redogörelser för mina misstag och förhoppningsvis framgångar.

Ljusförhållandena är svåra och jag har fortfarande inte lärt mig kameran, faktiskt ser det bättre ut i verkligheten!

Som sagt snyggare i verkligheten men skarvarna kommer vi ju inte ifrån. Skulle inte ett proffs ha accepterat men för en hemmapulare känns det ok!

Det här måste såklart fixas, men inte bestämt mig för hur stora ytor som ska rivas och om de ska få ny tadelakt eller nåt annat

Det här verkar i alla fall funka som det ska. En del sprickor är ok men vissa tror jag är för ”genomgående”. Det oroar mig dock inte pga fuktsäker underliggande konstruktion.

Om spackling

Mellan de stora projekten (massugn, balkonginbyggnad, få barn, avsluta miljon-projekt på jobbet) försöker jag göra småprojekt också, dels för att alla steg leder framåt och för tillfredsställelsen att kunna pricka av dem när de stora framstegen låter vänta på sig. (Ett mer negativt sätt att uttrycka det är att även små skitgrejer kan stå i vägen för just sådana framsteg.)

Ett exempel är de fula springorna som blev när vi salade på fönster och satte tillbaka foder i rummen på nedervåningen. Jag är inte någon fanatisk springmotståndare men de här var verkligen fula p g a sporadiska limrester mm. Så då har jag funderat i ca två år på vad jag ska göra åt detta, istället för att måla färdigt fodren… Linoljespackel är så himla kletigt och liknar inte alls det spackel som satt där sen innan, så jag tänkte att det MÅSTE finnas ett annat sätt. Och nu har jag nog hittat det!

Nämligen: valfri linoljeemulsionsfärg, blanda i pimpstensmjöl (ska även testa med krita). Det skulle säkert gå att blanda till detta från grundingredienser men jag har inte hittat något bra recept på sådan färg och inte haft tid att experimentera. Egentligen är det väl samma ingredienser som i ett linoljespackel men med mindre andel olja, gissar jag. Jag gjorde ett litet test i augusti, en av de fuktigaste perioderna, och nu till våren har det bara blivit en riktigt hårfin spricka som t o m linoljefärg kan fylla. Succé!

…och i vårmorgonsol

spacklat nederst, ospacklat ovanför

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom att jag snabbt spacklar igen alla dessa springor, har jag spacklat alla springor i halltaket (tog bara ca tre timmar extra), och dessutom spacklade jag på det på murstockarna vars yta består av ny och gammal kalkputs, tapetrester, nåt som kan vara linoljefärg på just ett liknande spackel och även en släng av alkydfärg. Återigen succé! Som extra bonus har jag äntligen lyckats göra något under rätt årstid. Tips: när dörrarna slutar kärva på våren är det dags för spackling (och spontmålning om man inte gjorde det innan man satt upp panelen).

Ok vitt är ju inte så poppis i byggnadsvårdsvärlden men den rosa väggfärgen mår faktiskt bättre och bättre ju mer vitt den omges av

Ytan blir eventuellt lite för ”gipsaktig” men det kan lätt åtgärdas, målas eller tapetseras över senare

Ser ni gliporna? Nä just det!

I hallen fortsätter jag med att klistra lumppapp på väggarna

I rosa rummet tar Johan och Bertil äntligen tag i att slipa de slitna, nikotingula fodren.

Kaseinfärg på kalkputs

Något jag blir mer och mer intresserad av är färg. Och då menar jag inte främst kulör, utan färg i sin korrekta betydelse 🙂 Linoljefärg, slamfärg och äggoljetempera är ju vedertagna inom byggnadsvården och det finns även färdiga emulsions, kasein- och naturhartsfärger att få tag på. En del tillverkare har satsat särskilt på att producera färger som är lika lättanvända som moderna plastfärger, men mindre miljöbelastande och med färre hälsoeffekter. De har tyvärr inte riktigt slagit och när man börjar undra varför är det väldigt svårt att missa kapitalets finger i det spelet…

Roligast av allt är att blanda sin egen färg och att lära sig förstå vad som passar till vad och varför, och hur man kan justera färgens egenskaper för sitt syfte. Jag har bara nyss börjat och har inte så mycket tid, så jag har inte kommit jättelångt i mina självstudier… men när jag äntligen skulle måla kalkputsen i groventrén tog jag mig tid. Jag ville ha en tvättbar färg som jag kunde pigmentera ganska fritt, inte riskera förtvålning pga att putsen är starkt basisk och helst skulle den bestå av ingredienser jag inte behövde skaffa enbart till detta projekt. Efter att jag frågat i lite olika sociala medier bestämde jag mig för att testa kaseinfärg, som jag varit nyfiken på ett tag och som borde passa perfekt. Så här gjorde jag;

Jag började med att läsa på så mycket jag kunde (mest matnyttig är Arja Källboms rapport http://craftlab.gu.se/digitalAssets men jag hittade även t ex ett gammalt inscannat ex av Skånska Gårdar från förra seklet). Jag valde ett recept att utgå från och sen testade jag olika limstyrka, pigmentblandningar och volymer under ett par dagar innan jag gjorde på riktigt. Jag testade på själva väggen jag skulle måla men man kan också göra som följer: Limvattna en bit papp och stryk upp färgprovet, torka med hårfön. Smiter det eller konstrar det på annat sätt? justera!
Målet är alltså att det ska täcka på en strykning och bli vattenfast.

Provkarta under bänknivå

RECEPT

Jag valde ett recept på 5 delar kesella och 1 del kalkpasta för att dessa ingredienser var lättast att få tag på. Köpte 1,5 kg 0,5 % kesella vilket räckte till både experiment och 12 kvadratmeter färdig vägg, och blandade ihop en pasta av murkalk E.

Steg 1. Limvattning

500 g kesella 100 g kalkpasta

rör ihop, blir 600 g lim

+ 2400 g vatten

-> limvatten 20% som räckte väl till 12 kvadratmeter. Putsen slutade nästan helt “grusa” och damma.

Nästa dag (fast hade nog räckt med ett par timmar):

Steg 2. Själva målningen

1, 2 kg krita (foderkrita för häst från lantbutik)+
0,4 kg titandioxid,
blötlagt sedan dagen innan i 1 kg vatten, rördes ihop och späddes med ytterligare ca 0,5 kg vatten till filaktig konsistens.Pigmentering på fri hand med kimrök, gulbrun umbra, gul ockra, lite kromoxid, titangult mm. Jag använde pigment från Av Jord och Färgbygge (som bl a tillverkar kaseinfärg), pigment som uppges vara kalkäkta och sådana som finns nämnda i Arjas studie, för jag tänkte att de borde funka. Titangult som jag ändå var lite osäker på blandade jag i liten mängd färg och testade innan jag tillsatte dem i hela färgvolymen.Alla pigment blandades ut noggrant med samma vikt vatten innan jag blandade ner dem i den stora hinken. Färgen ljusnar mycket när den torkar. Jag hade sparat lite av en pigmentblandning som jag tyckte blev lagom mörk efter torkning från mina försök innan och jämförde med den. När jag var nöjd med pigmentblandningens kulör var den uppe i ca. 3,4 kg.Blandade sedan till lite färg i taget (för att kunna spara överbliven pigmentblandning), genom att tillsätta 20 % kaseinlim, t ex 800 g pigmentblandning 200 g kaseinlim Det blev ca. 0,5 kg pigmentblandning över.

Torrpigment, våg, många hinkar och burkar, vispar, skedar och slickepott. Lite slabbigt blir det, så ska bli skönt när vi kan sätta tillbaka diskbänken i groventrén.

Färgen ströks med bred naturborstpensel, vått i vått. Den var väldigt lättstruken, stänkte eller droppade inte och täckte på en strykning. Jag maskerade inget, för färgen är bara att torka bort på målat trä, plast och metall om man inte väntar alltför länge.

Efter ett par timmar var väggen torr och kritade knappt, efter några dagar inte alls.

Sparsam maskering min vana trogen

Ljus, när man målar, sen blir den mörk och sen ljus igen.

Steg 3. Stänkmålning

Blandade tre olika färger med samma limstyrka, en bara titandioxid, en kimrök och en Av Jords 20 december, som jag stänkte på väggen med lite björkris jag knöt ihop. De svarta och röda stänken smetade fortfarande lite efter över en vecka tyvärr.

Fick höra sedan att “fulltoner dvs svart, rött, grönt, blått osv kräver oftast extra mycket bindemedel, snarare 25 % bindemedelstillsats av totalen.” Det borde jag egentligen ha tänkt på för det är samma med äggoljetempera, och jag borde såklart ha testat ut limstyrkan även på dessa färger men fick lite bråttom och blev lite slarvig. Väldigt onödigt för det tar inte lång tid att göra en testblandning, torka med hårfön och se om den funkar.

Menmen!

Efter ett tag strök jag väggen med gelatinvatten, 10 vikt% gelatin utblandat i varmt vatten. Den blev då helt vattenfast (även stänken) och lite glatt så det passar ju väldigt bra i en groventré. Jag funderar nu på om man inte skulle kunna göra själva färgen på gelatin, det borde ju bli en hudlimfärg…

Foga tegelgolv

Ett par veckor senare är det dags för fogning. Fast jag väntade två månader för säkerhets skull.. hrm.

Jag blandade fogbruk av samma kalk som sättbruket; NHL 3,5 från Målarkalk, i samma proportioner men med mindre dimension på sanden, 0-2 mm. Det finns minst två sätt att göra det på, antingen ha ett extra löst som man spritsar i fogarna eller drar över, men då blir det mycket bruk kvar på stenen som måste syras bort, efter vad jag förstår. Jag valde istället det andra sättet med torrt bruk som man borstar ner i springorna och trycker till. När man sen tvättar av det som ändå hamnar på stenen fuktar man ju upp bruket, vet inte om det spelar nån roll men det känns liksom bra…

Vi har tänkt behandla och rengöra golvet med olivsåpa, så innan jag började fogningen försökte jag mäta stenarna med såpa, för att det inte ska bli fullt med bruk i porerna. Direkt efteråt såg det rätt kalkigt ut men nöttes bort rätt fort så verkar som det funkade!

Såpning med såpvatten och fast såpa som jag gnuggade mot stenen

Eftersom jag gjorde smalare fogar än rekommenderat, för att det är snyggt, blev det hela rätt pilligt. Jag fick peta ner bruk i en del springor med både händer och en grillpinne (fogsleven låg dock oanvänd), men efter ett tag fick jag upp farten hyfsat och med diskhandskar på klarade sig händerna fint. Bearbeta kalkbruk med händerna är annars ingen höjdare, det är som att slipa av dem med sandpapper och kalk är väldigt uttorkande. Om man sen tvättar sig med såpa blir det nåt slags reaktion så de typ fräts sönder.. ja jag har provat så ni kan skippa det!

Strö ut smuligt bruk runtom

Tryck ner i fogarna med

ogslev/fogpinne/valfri annan pinne/händer/

Borsta ner i fogen och bort från stenens yta. tryck ner och släta till med f

Torka av stenen

Exakt så här mycket bruk blev det kvar!

Lägga tegelgolvet, som ett proffs!(?)

..eller som jag tror att de skulle kunna göra i alla fall. Jag försöker skriva ner lite praktiska grejer som jag själv hade svårt att googla mig fram till! Om du inte är en amatör som tänkt lägga tegelgolv själv för första gången är nog inte det här inlägget särskilt intressant 🙂

Bruk

Det går åt ganska mycket bruk så tur att jag beställde lite mer kalk än jag tänkt från början. Jag köpte NHL 3,5 från Målarkalk, och så köpte vi två högar sand, natursand 0-4 mm till sättbruket och 0-2 mm till fogbruket. Jag blandade proportionera 1:2,5, lite vatten först och sen mer tills det var lagom. Det är väldigt lätt att blanda i för mycket vatten så bättre att ta lite lite från början och testa. Det är skönt att ha murat och putsat lite innan och veta att man t ex kan anpassa konsistens på bruket ganska fritt utan att påverka slutresultatet. Även vid vanlig murning bör man ha ett bruk som det är lätt trycka ner sten i till rätt nivå men som inte trycks undan av stenens egen vikt. I det här sammanhanget var det en väldigt viktig framgångsfaktor.

Kapning

Jag har tyvärr blivit rädd för powertools sen jag sågade mig i fingret för ett år sedan, jag ska ta tag i det någon gång men den här gången fick Johan sköta det mesta av nödvändig kapning.. Vi använde vinkelslip med stenklinga. Om man behöver kapa mer har jag förstått att en elektriskt kakelkap kan vara en god investering.

Förarbete

Jag dammsög och våttorkade golvet först, damm är inte bra för vidhäftningen. Flytspackel är nog egentligen lite för slätt, men vidhäftningen behöver inte bara jättestark eftersom golvet liksom bildar en kaka, så jag tänkte det skulle gå bra. Och det gjorde det bara jag inte slarvade med ”lagd sten ligger”.

Montera golvbrunn

Ja här måste ni nog googla lite själva.. själva golvbrunnen sitter fastgjuten i golvet, och så sitter en klinkerram (om man ska ha ett golv med raka linjer och inte runda) i golvhöjd och mellanrummet fyller man med bruk. Jag gjorde som så att jag kladdade på massa bruk runt runt golvbrunnen, la dit ramen, justerade in den mha mina tre vattenpass och avlägsnade för hand bruket som trycktes ut. Glasklart va…?

Själva läggningen

Ja.. sen fuktade jag golvet, la mycket bruk på stenen, lite på golvet, la dit den och justerade den direkt. Man kan inte hålla på att trixa mer än direkt för då kommer stenen lossna senare. Det var rätt trixigt att få till fallet mot golvbrunnen, men man får upp snitsen efter ett tag. Och sen är det inte svårt. Och har man ingen golvbrunn att anpassa sig till gör det ju inget alls om det är lite ojämnt. Tegel är ett förlåtande material! Visst finns det en bild av slutresultatet i min årskrönika/rundtur.. Det här hände alltså i höstas.

Jag försökte göra ett bildspel men det blev ett galleri?

Mycket bruk, stryk av mot sidorna för då fastar det och ramlar inte av när du vänder stenen upp-och-ner

Kolla av åt alla håll (om det behövs, inte så noga om det inte behöver vara nåt fall åt nåt speciellt håll)

Ta bort bruket som trycks ut, släng tillbaka det och återanvänd (en av fördelarna med kalkbruk)

Sen är det bara att kämpa på!

Fortsättning RUNDTUR

På begäran av mig fick jag ju en lite mer allmän begäran om att fortsätta rundturen till övervåningen. Vi har sparsamt med el, det är januari och jag har inte orkat lära mig göra inställningar på min fina kamera så bildkvalitén är därefter. Där uppe har vi gjort väldigt lite så det kanske är extra spännande för den antikvariskt lagda!

Ok, potentialglasögonen på nu går vi!

Sedan sist har det blivit en liten skillnad nere i hallen; Uno har varit och blåst isolering där i väggen till höger om trappen. Så nu ska ”bara” ytterdörren tätas och innerfönstren färdigställas för att vi ska kunna ha någon värme här. Det är en oisolerad enkeldörr och nu när vi tagit bort glasverandan och vill ha lite varmt duger inte det riktigt, men å andra sidan är den så fin och det är ju ingen stor yta så vi får se. Kanske blir det bara ett draperi. Just ja vi måste även mura igen mellan verandans och husets grund. Men det kommer nog vara rätt fort gjort i vår! Verandan hade (när den var inbyggd) ett spontat golv, men nu är det trall och det betyder att det är fri luftinströmning utifrån in i grunden. Nåja. Mot trappan!

Ja och så har ju hallen fått sin kristallkrona också! Det är ganska gulrödbeigt här även i verkligenheten men inte till den milda grad.

Trappan är fernissad, i en bärnstensaktig nyans som jag inte är så förtjust i. Men jag vill inte vara Ernst utan kommer ge den en ordentligt chans att växa på mig efter att övriga ytskikt är fixade. Hallgolvet är fult och smutsigt och har ett par rejäla oljefläckar så kanske fernissar vi det också, målar eller lägger linoleum. Vi har bestämt oss för att inte isolera ytterväggen i trappen för vi vill inte bygga in vangstycket. Originaltrappräcket står i verkstan, vi tog ner det pga att det var genomsnuskigt med ett tjockt svart lager fett och sot. Har skrapat bort en del av färgen på trappräcket av samma anledning.

Trappan är hel, den var trasig ett tag efter att Johans föräldrar ställde sig på samma steg en gång. Sen hoppade vi över det trappsteget i ett år tills Johan hittade två minuter till att skruva fast en regelstump inunder…
Utvikning: Nu undrar ni kanske varför jag inte gjorde det själv?! Det är för att jag försöker släppa vissa grejer för att inte stressa ihjäl mig. Och ibland när jag tror att något är Johans grej så utgår jag ifrån att han inte fixar det pga han gjort bedömningen att det skulle vara en stor insats eller kanske omöjligt. Men det är bara att han inte har några mentala listor som rullar konstant på insidan av ögonlocken. Till slut kanske jag bara säger ifrån ordentligt till slut och då fixar han det på alltså ungefär två minuter och det visade sig att han helt enkelt aldrig tyckt att det stod högst upp på listan (som han inte har) och därför inte gjort det eller kanske inte ens funderat på hur det skulle kunna göras. Man är olika…. jag säger inte (här 🙂 ) att det ena är bättre! Slut utvikning.

I hallen ovanför trappan har vi städförråd, kylda drycker, blomhylla, äppelförvaring. Kallfarstu har även fördelar!

Första dörren leder in till det övre köket (det har alltså tidigare varit två lägenheter i huset, generationsboende). Det fungerar som fönster och måleriverkstad. Som ni ser finns hela originalinredningen kvar, med målade paneler och platsbyggt skåp. Skafferi i kattvinden rakt fram. En väldigt fin vedspis också. Tyvärr verkar detta rum tidigare ha fungerat som vapenvårdsrum bl a och förutom sot är det ingrott med vad jag gissar är nån slags vapenfett, plus den gamla vanliga under decennier ansamlade smutsen. Så om man vill bevara målningen vilket vi såklart vill är det ganska omfattande restaurering som krävs. Även golvet är bortom räddning (som skurgolv) om man inte har en mycket hög toleransnivå. Eftersom vi kommer ha behov av inomhusverkstad rätt länge så finns det gott om tid till beslut!

Ett faktiskt ganska välorganiserat kaos

Vi har alltså byggt ut frontespisen till en inbyggd veranda. Den är inte så mycket att hurra för i dagsläget, men när vi fått i fönstren (osv) kommer det bli fantastiskt med syren och äppelträd precis utanför! Något steg till har vi kommit sen sommaren iom att det är isolerat (med cellulosalösull) och karmar och innerbågar till de gamla fönstren från glasverandan är beställda från Våla Specialsnickeri.

Tänk er blommande äppelträd istället för OSB, ett litet sybord, fåtölj, växter och bokhyllor.

Östra gaveln är husets största rum, vi har haft det som sovrum i perioder, nu är det gästrum och genomfartsrum för klädhögar som ska sorteras bort, saker som ska målas nån gång mm. Vi har inte gjort nånting här förutom skurat golvet och mina föräldrar fick efter ett par års tjat tillåtelse att tvätta fönstren. Pappen har lossat lite från väggarna och färgen från fönstren men ändå är det en fin känsla i det här rummet. Vackert ljus och maffig kakelugn. Och inte smutsigt! Nån gång ska det här väl bli vårt sovrum. Jag tror det får fortsätta vara det gula rummet!

Här är det fint ljus även en gråmulen januaridag

Dörr till kattvind och in till ”övre köket”. Hängde fram dräkten för det skulle se lite charmigare ut.. Vänster om kakelugnen är dörren till hallen.

Vi har inte bestämt riktigt hur vi ska göra med övervåningen. Den utbyggda hallen bestämde vi oss nog för tidigt, för att få ett litet gemensamhetsutrymme och få glädje av söderläget. Stora sovrummet får vara som det är, många tar ju bort kattvindar för att göra större rum eller två små men det tycker vi inte är värt. Mera osäkra planer är andra våning på groventrén med bad och tvätt på övervåningen. Isf kommer vi göra om övre köket till ett mindre sovrum för att få en passage dit. Detta ligger någon gång i framtiden och jag gissar att det beror på hur mycket tid och pengar vi kommer ha, om vi lyckas få fler barn, och om vi utvecklas mer åt det antikvariska eller pragmatiska hållet! Den som följer bloggen trots sporadiska inlägg får se!

Årskrönika 2016/Lägesrapport/RUNDTUR

Det har hänt rätt mycket i år som jag inte skrivit om. Det beror mest på allmän tidsbrist plus att jag jobbat heltid och med ett jobb som till stor del utförs framför datorn är inte just datorn något som lockat jättemycket på fritiden. Det beror även på att jag är rätt less faktiskt. Både jag och Johan har jobbat heltid och han har dessutom pendlat till Stockholm och det går väl inte jättebra ihop med den här livsstilen. Hoppas det ger sig! Jag tror lite lister och foder skulle göra susen 🙂

På enskild begäran utformas detta inlägg som en rundtur. Såna uppskattar jag själv. För dig med extra kontrollbehov finns en planskiss (över nedervåningen) här och en karta här.

Vi samlas nere på grusvägen som går förbi vårt hus. Det är den gamla vägen mellan Uppsala och Norrtälje. Den nya går ett par hundra meter bort vilket innebär mycket ljudförorening anser undertecknad (vill egentligen bo betydligt mer ödsligt och vinden ligger alltid på söderifrån), men även mycket underhållning enligt bilfantasten Bertil.

Vår tomt ligger mellan två andra, och är lång och smal. På främre delen ligger en av Upplands största runsten, som får besök ibland av lokalbor, tillresande runstensexperter och tv-team (en gång). Här finns även en lång rad äppelträd och fem röda vinbärsbuskar. Vi har planterat blandade buskar, längst ner mot vägen och sått äng på större delen av ytan. Vi fixade även en ordentlig grusad uppfart efter att ha klafsat genom Upplandsleran en vinter för mycket.

En sån här dag med stiltje och snörök stör inte vägen!

Runsten, barn, katt, lådbil och hus. Hur kan jag vara missnöjd egentligen?!

 

 

Halvvägs upp på tomten ligger huset, just där leran övergår i storblockig morän. När en vän en gång berättade för en annan vän om oss och vårt hus sa hon att det är lite roligt att det ser precis likadant ut (lika övergivet tror jag hon menade..) som när vi flyttade in, men inomhus har vi gjort jättemycket. Och det stämde ju. Då. Nu har vi som synes gjort en ganska stor förändring; istället för murken, opraktisk glasveranda ska det bli härlig inglasad balkong/veranda däruppe och öppen veranda nere med ingång till ”finhallen”. Till grannars och svärfäders fasa har jag drivit igenom att testa gul slamfärg. Den som lever får se när huset får en sammanhängande färgsättning igen och vilken den blir!

Ja, lite cirkustält så här, men den ockragula slamfärgen ger faktiskt den effekt jag tänkt så den är inte utesluten än

Ovanför huset ligger verkstad- bod- och dasslängan och den f d tvättstugan som ska bli hönshus. (ingår inte i denna rundtur) Till vänster om vår utbyggda groventré/toa ligger jordkällaren med skjul ovanpå. Vi har inte gjort något dessa än utan i nuläget förvaras endast lera, bruk och några syltburkar i jordkällaren.

Vi har just satt igen den gamla köksingången. Dörren som satt där var en rapplig halvmodern med stora glipor runt så det är skönt att den är borta och två ingångar tycker jag räcker! Där ska istället bli ett likadant litet fönster som det till höger, som sitter under trappen, senare och betongtrappen ska bort. På något vis.. Tips?

Test av fönsterplacering. Det blev i linje med vänstra sidan på övre fönstret istället. Det blir inte så symmetriskt men det var det inte innan heller och det kommer bli jättebra inifrån. Vi får bygga ett cykeltak eller spaljé eller nåt där så blir det nog bra.

Utbyggnaden har varit i samma läge rätt länge men lampan är äntligen hitflyttad. Mycket nöjd med att här finns vatten och el och med den separata kattingången!

Nu går vi in! Ursäkta att jag inte städat!

Om man går in genom grovingången, vilket är tanken att man ska göra när man hämtat något i jordkällaren eller ved eller matat hönsen eller så (just nu går vi alltid in där eftersom finhallen är en utkyld byggplats), så kommer man alltså in i en liten groventré. Här finns ingående vatten, varmvattenberedare och så gott som all rördragning i huset. Här står även tvättmaskin och kommer nog göra så ett bra tag även om lösa planer finns på att bygga en andra våning på utbyggnaden med bad- och tvättrum. Här har det också hänt grejer som förtjänar att bloggas; efter ett par års industristil har jag finputsat väggarna, målat dem med hemmagjord kalkkaseinfärg och lagt tegelgolv. Ganska snart hoppas jag det blir skjutdörr in till köket och därefter kan den sista råa planväggen byggas in. Jag hoppas också snälle rörmokaren Bosse kommer förbi snart och fixar så tvättmaskinen kan kopplas in igen!

Det här blev i alla fall väldigt bra!

 

Dörren in till toa, köket in till höger

Groventrén från köket

Innanför den lilla dörren rakt fram ligger alltså den lilla toan och duschen. Här har det varit ett steg framåt, två tillbaka tyvärr, efter att vi i höstas gjorde oss av med duschkabinen har jag gett mig på, och misslyckats med, att putsa väggarna med tadelakt. Det måste såklart också beskrivas men jag tänker vänta tills jag löst det hela, för mycket och stora misslyckanden är faktiskt inte roliga att dela med sig av. Men OBS! jag är inte så knäckt som man skulle kunna tro av detta!

Genom öppningen där det sedermera ska sitta en skjutdörr kommer man alltså in i köket. Mycket bra logistik blev det med utbyggnaden här, enligt plan. Här har det hänt stora ting, och även några små! (även om såklart mycket är kvar). Förutom den murade och lerputsade kökspisen/minimassugnen rakt fram i bild som så klart ska beskrivas i detalj (och målas och få lite tegelgolv framför sig) så har vi t ex flyttat dörren till hallen lite. Näst på tur står att bygga skafferi i nordvästra hörnet men först och främst att sätta upp foder och lister för jag längtar efter oröriga ytor trivsel. Hittade en tillräckligt smal och högerhängd skafferidörr på byggigen.se efter en tids letande! Hur köket ska vara ”uppställt” kan man se här. Den nuvarande skåpsektionen från 60-talet kommer inte installeras permanent.

Nytt perfekt spishörn!

Och alltså diskmaskin! och rinnande kall- och varmvatten i köket! I andra liv har jag inte haft något emot att handdiska men i detta liv behöver vi tiden till annat så diskmaskinen är ett enormt framsteg.

Direkt in till vänster kommer man in i rosa rummet. Här har inte hänt något sen sist förutom lite ommöblering men hoppas på lister och foder snart. Ljusa snickerier kommer förhoppningsvis göra att den terracottarosa färgen kommer mer till sin rätt, jag tycker väldigt mycket om den men i kombination med ekskåpen och den röda soffan som jag också tycker mycket om blir det lite för mycket av det varmtonade. För närvarande är det en vardagsrum helt enkelt, där leksaker, böcker, teknik, och stickningar slåss om utrymmet. Bra dagar känns det trivsamt, sämre dagar stökigt 🙂

Vårt sämsta golv också, har troligtvis haft linoleummatta och jag funderar på att göra något med det någon gång. Där på väggen ska jag sätta upp hyllor, och fiol och konst.

In mot köket

Fortsätter man medsols kommer man in i gröna rummet, f n sovrum för samtliga. Lipton har i och för sig börjat välja köksspisen och Olga har ett mycket varierande närhetsbehov, men alla människor sover här. Om man bara har två rum tycker jag det funkar bättre med rumsuppdelning efter funktion än person (jag skulle kanske kunna tänka mig att jag hade eget rum och Johan och Bertil delade på det andra). Inte heller här har vi gjort något sen sist, men foder och lister finns i pipeline hoppas jag och under året hoppas jag vi kan få kakelugnen omsatt, det är den enda som inte funkar och därför krävs elelement härinne på vintern. Sen ska allt målas klart och först därefter kommer det kännas som läge för genomtänkt inredning.

Kristallkronan äntligen uppsatt och inkopplad! Gör underverk för ofärdiga rum. Ska skaffa kristallkronor till samtliga! Till vänster klädskåpet som jag endera dagen/veckan ska plugga borrhålen på för att kunna skruva tillbaka spegeldörren. Den kommer dock inte gå att stänga pga alla moderna galgar är för breda, vilket minskar min motivation.

Medsols igen kommer man ut i blivande finhallen, nuvarande skräphallen. Åtminstone luktar den inte så mycket smuts längre efter att vi fick ner ytskikten från väggarna! Synd att det behövdes men är smutsen tillräckligt ingrodd hjälper det inte med mindre. Och vi behövde ändå dra el till spis mm på denna sidan väggen. I ytterväggen där gamla köksingången satt har vi (Johan) också dragit elslang och den ska isoleras med cellulosalösull, nästa vecka hoppas jag. Därefter kanske vi kan ha lite grundvärme även här åtminstone när vi har gäster. Jag ska ta tag i att fixa innerfönster också, men vågar ändå inte riktigt hoppas på att vi kan ta hela huset i besittning nästa vinter heller. Inte utan enorma elräkningar vill säga. Det är mycket möjligt att vi kommer ta den smällen vid det laget!

Rakt fram inifrån gröna rummet. Där satt gamla köksingången, nu reglat för litet fönster.

Till vänster den fina originaldörren där gästerna ska träda in i framtiden, samt vi när vi kommer hem från jobb och andra icke-praktiska aktiviteter.

Nu blev ju det här jättelångt, så övervåningen får bli ett eget inlägg, om så önskas! (Alltså skriv gärna en kommentar i så fall, alla som bloggar vill ha kommentarer, speciellt när de är lite renoveringströtta 😉 )

 

 

Ny köksspis del 1 – eldstaden

Jag tillhör inte vedspisens vänner, utan har från början haft planer på att byta ut den mot nåt mer anpassat till det liv vi lever idag. Den var säkerligen ett fantastiskt framsteg på sin tid och fungerar fortfarande nöjaktigt för många, men om man inte har möjlighet att gå hemma och elda en liten pinne i taget om dagarna men däremot har tillgång till el för matlagning så nej, ej optimalt. Särskilt inte i ett permanentboende som värms av just eldning och direktverkande el. Här behövdes något med möjlighet att elda större brasor och hålla värmen åtminstone över en arbetsdag eller en natt. Eftersom vi inte har något s k stort lantkök utan ett ganska litet typiskt egnahemskök så gärna också yteffektiv. Till slut föll valet på en s k finsk massugn (typ, vår är egentligen för liten för att räknas som sådan), och så kunde fas 1 i bytet inledas; att snärja Sveriges ende (?) massugnsmurare Johannes Riesterer. Jag skulle kunna skriva ett gäng underhållande inlägg endast om denna jakt och den känslomässiga berg-och-dalbana den innebar.. men bloggtiden är begränsad av numera två barn, jobb, själva renoveringen och en utmattningsdepression (bättre nu) så jag går direkt in på bygget som kom igång i september 2016!

Johannes hade varit här och kikat i april och vi hade en ungefärlig plan hur ugnen skulle utformas. En stor fördel med murade ugnar är att de kan utformas fritt. Vi ville t ex vända eldluckan åt ett annat håll vilket innebär att anslutning till rökkanalen hamnade på eldstadens sida: svårt att lösa på den begränsade ytan med t ex en kökspanna. Utöver det ville vi maxa värmelagringsförmågan, dvs massan, gärna få en viss värmespridning till hallen från ugnens baksida, och så ville vi så klart att det skulle blir snyggt.

Jag tror att vi gjorde en lite noggrannare skiss när Johannes+1 kom hit och började, men att den slutgiltiga formen bestämdes genom att vi la ut tegelstenar på golvet (se nedan). Första passet gick åt till att mura upp själva ugnen. Även den invändiga utformningen som avgör hur rökgaserna ska röra sig för att värma upp teglet så effektivt som möjligt bestämdes där och då utifrån förutsättningarna, till skillnad från kakelugnar där alla är i stort sett likadana inuti. Nedan byggbilder för den intresserade. Det är inte så vackert så skippa det annars 🙂 kommer kanske såna i kommande inlägg!

Så här mycket grejer behöver man.

Före

Själva vedugnen fick plats på gamla fundamentet

Från hallen

Här sns askutrymmet och anslutningen till rökkanalen

Eldfast tegel och isolering mot murstocken

Här blev vi lämnade åt oss själva

 

En permanent installation!

Vi har hängt upp det gamla väggskåpet också! Som satt på den vägg mellan kök och klädkammare/skafferi som nu är nertagen för att få ett par kvadratmeter kök extra samt komma ut i tillbyggnaden. Det kändes stort pga det är första steget mot det trevliga, funktionella kök som Mrs Universum (i samarbete med sitt alter ego som är arkitekt) skissade upp åt oss för över ett år sen, och det första vi gör här som inte är provisoriskt. Plus att vi fick lite mer plats i verkstaden/möbellagret..

Tyvärr var skåpet så otroligt nedsmutsat med motorolja och sot och helt översållat med hål efter häftstift och småspik att originalådringsmålningen inte gick att rädda. Dvs jag kunde inte, ett konservator hade kanske fixat det men där nånstans går min gräns. Stommen är målad i ny ockragul färg, men lite för grönaktig jämfört med den gamla så måste blanda till nåt bättre innan sista strykningen. Det ligger däremot inom mina gränser 🙂 Ska också fundera på om luckorna ska bli mitt första övningsprojekt när jag nån dag får tid och/eller lust att lära mig ådringsmåla.

Vi fick också facit på var den nya kökslampan ska hänga. Så det var ju tur att Johan glömde be elektrikern fixa den dragningen!