Arbetskalas

Sedan några år har jag födelsedag dagen innan en helgdag. Till en början betydde det att jag kunde fira utan att någon behövde tänka på morgondagen, sedan gick jag mer över till dagkalas dagen efter, och i år hade jag mitt första arbetskalas! Alltså arbetsdag plus kalas.

Klockan 10 började vi med kaffe och kaka och gick igenom dagens vision. Några direkt instruktioner eller pådrivningar behövdes inte, dels var kanske uppgifterna inte så jättekomplicerade men ffa har jag samlat på mig ett gäng rejäla vänner under åren! Allt bara hände och jag behövde inte ens fixa tårtorna för syster Ylva hade nackont och kökstjänst.

Titta vad de jobbar!

Titta vad de gräver och plockar och och röjer och släpar! Man blir ju alldeles rörd.

Korv åt många

Korv åt många

Ett tag var vi nästan lite oroliga att det skulle gå för fort och att folk skulle stå och hänga och bli uttråkade men det var innan vi kom ihåg att Pär-Åke varit igång med motorsågen bakom uthuset också. Riset försvann på ett par timmar och nu kan man gå rak runt hela! Väldigt praktiskt faktiskt.

Det finns också en outsinlig reserv av allmänt skräp i och ovan jord. För moralens skull tog jag själv tag i den största deponin. Hittade bland annat: kakformar, mer inlagda plommon, tre par skor, lysrör, gullfiber, taggtråd och ganska mycket oidentifierbart. Man undrar ju vad de höll på med förr i tiden, men å andra sidan skulle nog de undra varför vi inte bara låter skiten ligga…

Tårta åt ännu fler

Tårta åt ännu fler

Efter första arbetspasset hade vi vår hittills största korvbjudning och invigde ölbordet från Blocket/Enköping. Jag, Annika och Anna cyklade väg och premiärbadade i Funbosjön medan de andra avslutade sysslorna och körde ytterligare en vända till tippen. Kände mig såklart lite som en smitare, men det var ju nästan min födelsedag och inga sura miner syntes till. Kanske är det inte riktigt lika tråkigt att bära och rensa om man inte gjort det nästan varje dag i flera månader. Helt säkert är att det är roligare ju fler man är!

När jag låg och flöt där bland näckrosbladen i den i och för sig lite dyiga sjön kände jag att det nog börjar bli lite ordning på livet till slut.

Lagomt till att de flesta började åka hemåt igen efter väl förrättat värv kom Lois och Mattias och staplade klart den sista veden och höll oss sällskap vid premiärmiddagen i vårt nyaste rum.

Det finns så snälla, hjälpsamma och duktiga människor och så många av dem är mina vänner. Hurra för det, för mig och för Sverige!

Tyvärr tog vi inga förebilder den här gången heller, men här är lite av vad som gjordes och av vem. De som inte fastnade på bild är välkomna att göra ett nytt försök framöver!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s